Datt

Gränslöst, huvudlöst
vanvettigt
en gräns mellan ditt och datt

Heinz

Förvirring i mat kaos
för kö i trängsel
som ur Heinzflaskan, ketchup

Säden

solen och fält 

lite såsom säden mot vinden 

öppnar sig livet 

Möte

Hon och han
möte i virtuell förväntan
telefonsvarare och sms

NYC

Då

Tittar på bilden ovan, av vännen konstnärens statyer - undrar om han hade mig och fru-dåtid, under skilsmässa som förlaga. Tror det. Mannen som söker och ifrågasätter allt, som söker ord söker mening. Den arga förlamande fru-dåtid vältränad med en räv bakom örat. Ha ha ha långsökt men kanske sant.
Tror jag fokuserar på kaffe och vin resten av dan, uppåt och framåt i glädje och ljus.

I´m going bananas

Naken

Det finns några, en handfull kvinnor som
jag legat naken med i sängen, fullt påklädd,
hon också, påklädd.
Men ändå fullständig nakna inför varandra
där på sängen.

The light

We are all brooken, that´s how the lights get in.

-Hemingway

Jaha

Regardez-moi, je suis un fiasco
total. Mais je ai une belle
cuisine et la cuisine.

hej hej

leende

blir en snuddning 

som blir ett bakåtsläng med huvudet

blottning och skratt 

som blir ett kill 

som blir en beröring 

som blev allvar 

som blir din hand i min 

ett öga i ett, ditt öga 

en reflektion av,
av mig i dig 

sen rädd

rädd för att bli sårad

men ändå gav jag mitt uttryck för vad jag känner

ärligt och uppriktigt

leende pirr i magen 

muskler på överarmen, med kläm

och jag gillar dig, sa jag

puss och kram vi ses
vill jag

Rus

fullkomligt omtumlad
omskakad
bultande puls
galenskap och rusande celler
kolsyrehud
rus
bultande
urfokus
okoncentrerad
fullständigt fokuserad
på hon

With
her hand
fit into mine
like puzzle
pieces,
and her soft
head eased
warmly onto
the bones of my
shoulder,
the most soothing epiphany
washed over
me;
people, better than
places,
make the perfect home

Christopher Poindexter

Deep feelings always mean more than they are capable of saying. 

Camus

And especially so when you discover that you have the deep feeling, or discovered that you had a feeling you didn't know you had.  

Souffert

Je ai lutté assez, je ai souffert assez, je suis tout à fait dévoré mon cœur . Il est temps que le soleil se lève ; Je ai vécu assez longtemps dans le côté nuit de la vie

1001 inlägg, stopp?

The need!

From the past

Soon coming to NYC would you like to meet?

oh yes

Charlotte Brontē

Iv'e a strange feeling with regard to you, as if I had a string somewhere under my left ribs tightly knotten to a similar string in you. And if you were to leave I'm afraid that cord of communication would snap. Then I have a notion that I'd take to bleeding inwardly. As for you, you'd forget me

Medvetet eller omedvetet

Tänker att det finns fega skitar. Medvetet och omedvetet väljer vi ibland att gå den fega skitens väg. Igår var det hon som valde den. Kommer aldrig få vet varför hon gjorde det, om det var medvetet eller omedvetet. Dock var det den fega skitens väg. Rädslans väg. Vad gör det med oss, när vi väljer den fega skitens väg?
Ingen är skyldig något, något, vi är skyldiga oss själva att vara sanna, sanna mot oss själva. Vad gör det med oss, när vi ljuger mot oss själva?

Kommer ihåg

Kommer ihåg mellantiden, vakuumåret, då jag hämtade hem mig själv efter storbråket med mamma. tror det var 1987. Mamma var dold alkoholist, svår att förstå, svårare att prata med. Det började med ett storbråk mellan oss hösten 1986 efter det pratade vi inte med varandra på flera månader, år. Sen fick hon cancer och dog några år senare. Det jagar mig ibland, som demoner, att vi aldrig fick ett bra avslut, hennes död känns fortfarande i hjärtat. Fick vara med på slutet, fick lite kontakt med henne, men hon var väldigt förvirrad men vi fick lite kontakt med varandra. Men aldrig ett avslut. Oavsett, det var året 1987, jag gick i botten och levde i känslovakuum, gömde mig för alla och ingen. Gjorde slut med en plats på scenskolan i Stockholm, dumpade en roll på Stadsteatern, gjorde inte klart följetången på SR drama, tackade nej till allt och kapade alla band till en begynnande och framgångsrik skådespelarkarriär. Brände broar till vänner och fördrev tiden mest i ensamhet. Ensam i ett vakuum - jag och hundarna. Pappa flydde hemmet och var med sin damvän i Mölle, syrran flydde hemmet och var med sin pojkvän i Helsingborg. Så det var jag och hundarna, tillsammans. Ibland när jag kände mig lite bättre, framförallt mot sommaren till, då sjöng och dansade jag för dem, hundarna; Fia och Lotta, två kolsvarta labradorer. Det var en gång speciellt, bakom den gamla läderfabriken nere vid ån, där ingen hörde och ingen såg, några steg och sång som jag lärt mig i skolan. En ventil för min kropp, en ventil för mig, kanske ett sätt att bryta vakuum. När jag steppat förligt för hundarna, kom det en applåd genom mörkret, från andra sidan ån. Någon som såg och hörde. Tack! Förmodligen vad det allt sammantaget som var början tillfrisknandet. Tänker att nu när jag är i limbo igen, borde jag kanske dansa och sjunga mer.

Enklare

Kommer jag närmare verkligheten och livet
desto enklare jag är?