Ikväll lämnade jag barnen efter att de haft semester med mig i två veckor. Vi har haft det väldigt bra, roligt, små äventyr, sol och regn, myst och riktigt rått om varandra.
Men oj, vad det högg i hjärtat när jag lämnade barnen, till världens bästa mamma, så det är inte det. Hugget i hjärtat blir lite värre för varje gång. Det ökar, det minskar inte, jag vänjer mig inte. Trodde lite sådär enfaldigt att det skulle bli mindre jobbigt, efter 2,5 år borde hugget börja justera sig, göra mindre ont, komma färre trårar. Men tvärtom mitt hjärta nästan brister, tårarna sputar, springer några km, dricker fyra glas vin, sen nya tårar och lite panik i hjärtat.
Men nu, fyra timmar senare lite lullig, trött, musik och nyoljade bänkskivor i köket - känns det bättre. Tror att det är...eller får fundera på det här ett tag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar