Eller dialogen!

Har diskuterat, läst och känt efter om det här med "nerven" (och hennes kompisar utskotten). Då när vi som par sprungit eller njutit oss förbi, attraktion, förälskelse, kär och står i status "älskar" hur behåller vi då så mycket som möjligt av kommunikationen, närheten, intensiteten och fysiskt närhet (SEX) som som finns i de tre faserna i början.

Känt och funderat lite på det här med "nerven" och deras utskott i relationen och i dialogen. Tänker då främst på dialogen i relationen och nerven i relationen. Dialogen; som det uttalade, delade i den vanliga i vardagen - som närheten mellan hjärnor, ord och kroppar (även ren sex). Men tänker lite mycket på (eller har tänkt tidigare eftersom jag är singel) - som att prata om allt, som att vara verkligt nära varandra, som att berätta allt för varandra. Att inte ha några gömda rum eller "glömda" svarta hörn. Tror inte att man kommer undan med att inte ha några gömda rum. Det betyder att mer eller mindre berätta allt för varandra inom relationen, att transparent dela varandras liv. Det är ett privilegium att få känna så inför en kvinna att dela den tryggheten med och inför henne. Att våga dela allt, tänker då - att i varandra vara transparenta, snarare än bredvid varandra. Tolka nu det på rätt sätt. Jag tror inte att jag vill ha mindre eller mer - än allt - att ge och att få möjlighet att ta emot. Nöjer mig inte med bara vara. Jag vill och behöver "älska" - älska fullt ut och i. Men det är viktigt att dilogen mellan oss är med oss, dialogen i - vardagen, helgen, telefon, sängen eller vad vi väljer. Dialogen (eller för den delen även monologen) i alla mina relationer  är enormt viktig - barn, vänner och kvinnan. Tror jag börjar närma mig vad nerven är, eller?