Existensen

Med livet är jag.
Livet, tänker jag, är yttersta fronten av existensen.
Inte livet som har passerat, utan fronten där det tilldrar sig.
Varats yttersta. "Varats olidliga lätthet´s" front.

Pläderar att det känns och blir tydligare för mig, till skillnad från.
" -Du måste vara här och nu, Andreas."


Nöjd med dom, för mig, stora orden.
Livet är yttersta fronten av existensen.


Vid seglatser är båten och jag alltid vid fronten.
Tänker att det måste vara så, i livet, att vi lever det vid yttersta existensen.
Till det yttersta, det som ger mer, som är nu, mer nu än det någonsin skulle kunna vara.


Här är jag! På fronten.