Nu

Vet allt det här, men har kanske inte varit mogen att ta steget. Att tänka är ett sätt, att göra är verkligheten.
Tänker att nu är nu. Ingen annan dåtid, inte ett kanske, inte framtiden, inte just nu - utan tänker mitt nu. Här och nu.
Då tänker jag -  att jag sätter segel och seglar ut på ett nytt hav, på andra sidan oceanen.
Att vända mitt eget blad utan att någon puttar på mig, eller håller mig i handen. Det är relationer och händelser har lett mig hit, där jag sitter nu. Allt är inte bra. Allt är inte dåligt. Livet är som det är mest. Högt och lågt. Men tidpunkten har kommit. Alla kugghjul är där, bittarna faller på plats. Hjärna och hjärta på samma plats. Förutsättningarna som jag sökte med ljus och lycka i andra. Som istället fanns i mig och växte fram. Som vanligt, svaret finns bara i mig.
Det är dags nu, jag är där - nu. Jag står här öppen, ärlig, med bultande hjärta, lite rädd, hjärnan snurrar, känner spänning, och känner mig naken och orädd inför att avsluta boken och skriva en ny. Jag vänder blad.

Nu...