Vaknade tidigt i dag vid halv fem på morgonen. Slumrade, läste nyheter, kollade fejjan, slumrade igen och tänkte lite. Tänkte på min reaktioner varannan tisdagskväll och onsdag, men tanke på att barnen går till sin mamma, en väldigt bra mamma. Då när jag sjunker, sjunker jag djupare varje gång. Det är som ett sår som jag skurit i mig själv, det har läkt blivit ett ärr. Men varje gång barnen går så kommer fantomsmärtorna för ett dygn sen planar det ut. Kan tyckas att jag borde vant mig efter 3 år?
Sov lite till och vaknade till en ultrablå morgonhimmel och en sol som sakta tänder upp sovrummet och morgonen. Helt plötsligt kommer energin och lusten till livet tillbaka igen. Just nu laddar jag med frukost.
Laddar för att komma till en ny lägnhet i stan. Laddar för utvärdera jobbet och framtiden. Laddar för nya spännande uppdrag och orimligheter. Laddar för kärlek!
Men först disken ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar