Mamma, min mamma!

Min Mamma, levde till stora delar ett hårt liv. Men hade en fantastisk själ. En själ som i början var fylld av kärlek, estetik, händighet och kreativitet. Det finns mycket att skriva om henne men väljer att göra det vid något senare tillfälle. Nu undersöker vi relationer.

Och? Säger ni. Jo, vi snubblade i en diskution, med polarna om - vad vad vi väljer för kvinnor i våra relatoner - utseendemässigt i förhållande till våra mammors utseende. Det roliga var att jag var tvärtom, tvärtom mot fyra, den enda. Jag har genomgående nästan alltid (undantaget, i gymnasiet fanns det en brunett med grönmelerade ögon) valt blonda, smala, långa kvinnor med blåögon. Blåa ögon har dom alla  minst och minst blonderade ;-). Alla smarta och vackra - samt dyrkade av undertecknad. Så långt bra, nu över till förvirringen - min mamma var en sockersöt brunett med brun-grön-blå ögon, kort, smal lite nätt. Som ni ser tvärtom, helt tvärtom i förhållande till mina vuxna val/ideal. Lite på skämt, lite på allvar, att komma närmare avbilden av mamma - att välja en brunett istället? Eller?