Du stängde av det strilande vattnet från takduschen. Jag är torr nu, du är fortfarande våt av det strilande vattnet. Du säger att du har rätt temperatur nu. Fukten hänger som en våtdimma i rummet och blandar sig med dofter från hallen och sommarlättjan från det öppna badrumsfönstret. Brisen av lättja sipprar sig in genom badrumsfönstret, smeker genom våra vävda trådar. Jag ser på dig, på avstånd, jag förnimmer alla de spröda trådar vi vävt mellan oss, synliga av fukten i rummet, som dansande droppar av våtdimma. Vi ser varandra. Du är våt. Jag är torr. Men ändå frågar jag din nacke, dina läppar och din mun. Du svarar, svarar med din höft. Sen är vi här, här där hjärtat inte vet några gränser. Där, där vi kan sjunka så djupt in i varandra av kärlek genom våra bilder, livssagor, erfarenheter och drömmar. Allt det skapar vårt nya. Vårt. Där delar vi det djup av vanvettig galen åtrå vi har i varandra. Kärlek. Där med våra skrattande hjärtan. Vårt, nya!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar