Rollerna

Fredrik Wass skriver (här) om mansrollen på ett träffande sätt. Hålller med honom rakt igenom men jag kan iofs bara delvis hålla med honom om i hans tanke på att umgås med män i grupp skulle vara svårt. Beror vilka män, precis som kvinnor.

Sen blev jag tipsad vidare (hit) till MadameRoyaleSuedoise ett intelligent inlägg om kvinnorollen, underbart att inte bara behöva umgås med "proggbrudar" för att man ser jämlikhet som en styrka hos kvinnor och män men även i en relation. Attraktivt, mycket attraktivt.

Tillbaka till  normer och värdringar - regelverk. Att välja min väg. Jag drar och sliter i min normboj för att justera mitt värdeankare rejält den här gången. Drar och sliter...

En fråga, en enda enkel liten fråga att ställa, utan regelverk

Känner ibland att jag fastnar i första inledande steget, innan jag knackat på dörren, mest på grund av mina egna och ibland begränsade regler. Regler kring artighet, konventioner från vet inte vad... Jo, just det det finns frireligös falang i släkten. Ni behöver inte vara oroliga, jag är inte i närheten "vännerna" och har hittat min väg redan från början, lång därifrån. Dom har min respekt men jag tycker olika. Där har vi det, bra att vara artig och snäll - men vad får man då? Fastnar i regler utan orsak. Kommer inte dit jag ska.

Pratade med en 15 år yngre kollega idag, han gav ett helt annat perspektiv mycket mer direkt - sätt dina regler lev efter dom, - ta det du vill ha om du får, - om du inte frågar hur ska du då få veta... Han sköt fram många ordspråk i luren, listan blev lång. Även L pratade om hur hon uppfattade män som är 10-15 år yngre på dejting sajter. Mycket mer direkta. Iofs bara dejting sajter men L har en poäng.

 

Väljer en annan väg nu, inget konstigt i sig, jag är redan där och gör det, men ska förstärka och utveckla det. 

"Rules are made for people who artn´t willing to make up their own" Yeager

Faller för starka kvinnliga kvinnor, men varför?

Vad faller jag för, har verkligen rannsakat mig själv, har tittat beyond navelludd och grumliga tankar och försökt se mer exakt på saken. Klart man kan göra det enkelt, att ta en kvinna som gör det enkelt, där allt är enkelt och smidigt. Men inte jag!

Har i större delen av mitt liv varit omgärdad av starka kvinnor. Tror att valet länkar tillbaka till betydelsefulla kvinnliga kvinnor i mitt liv när jag växte upp, mormor, mamma och storasyster, alla starka och medvetna. Det här är kvinnor som för mig varit attraktiva och vackra att växa upp med och runt. Dom präglade min val igår och idag. Du får gärna kalla mig ytlig, attributen har betydelse för mig, till och med är viktiga. Utseende, attraktion, klädval, sättet att föra sig, sättet att röra sig, att ta hand om sin kropp - att respektera sig själv, en kvinna som är vältränad och ser bra ut. Förutom det är hon stark och medveten. Om jag ska göra någon slags summering av vad det som gör mig attraherad av en kvinna förutom det "ytliga" ovan så hamnar jag här..."partners in crime and passion".

Intelligens - alla föds med någon form av intelligens, intelligens i olika dimensioner, social EQ, plugg intelligens, eller ren IQ - för mig handlar det om att se olika perspektiv/vinklar på en situation eller ett ämne. I den här dejtingdjungeln som jag rör mig tycker jag det är attraktivt om hon möter upp med tankar och frågor som utmanar mig, istället för att instämma rart. Ännu bättre om hon ser igenom spelet, eller inte spelar spelet, går mer rakt på sak. Street smart, got to love it!

Ärlighet - Ibland eller ofta är det lättare att ljuga och förställa sig. Men det vackraste som finns är ren och skär ärlighet. Det ger trygghet. Rakt upp och ner!

Ambitioner - och drivkraft. Det finns olika typer av kvinnor, precis som män, allt från hemmafrun till advokaten och i deras roller jobbar de lika hårt. Det vet ni alla att det inte är någon skillnad på att ta hand om barn eller försvara idioter - hög arbetsbelastning oavsett - men gör det med ambition och vilja, vilja att ta sig vidare, vilja att uppnå. Stoppar in jämställdhet här också, när vi ändå är igång... Hey, "jag tycker vardagar är toppen?" Not!

Passion - älska det du gör och det älskar dig tillbaka. En person utan passion och inre motivation för vad hon gör i livet, är fruktansvärt oattraktivt. Passion i allt, hjärta i allt, passion gör dig attraktiv. Om det nu är passion för choklad, rädda barnen, träning, Bris, bilar, Green Peace eller kläder. Om hon har passion för något, kan hon också ha passion för mig och oss!

Sex - har betydelse, utan omsvep. Hon vet vad hon vill, tillsammans undersöker och utforskar -  undersöka, tänja och det är viktigare i mig än vad jag trott och förstått tidigare. Inte konstigare än att hon är min. Det måste funka för oss och vara en del av vårt liv. Precis som fredagsmys, räkningar och skjutsa barn till träningen.

Nej! - "Men jag kunde inte säga nej" men vad är det för argument?! - Klart du kan säga nej det är ditt val. Vad händer den dagen hon möter en player eller ett ex och inte kan säga nej? Eller inte kan säga nej till något så enkelt som vad som är rätt eller fel? Ett nej är attraktivt, precis som en vilja.

Det här är nog huvuddelen av mina attraktionsargument för "kvinnan", naturligtvis inte allt, det finns säkert mer detaljer och nyanser. Men det här är tydligare än någonsin. Tänkte att om jag sätter ordet  "gemensam" framför var och en av de egenskaperna listade ovan så har vi enligt mig en intressant relation.

Vad tycker ni gör en attraktiv stark kvinna eller man?

Ang. Melodifestival grandprix

What did you do with remote control, what did you do with the remote control, early in the morning...

En av!

Alla har sidor, jag har mina. Den här bloggen visar en av dom, en av mina sidor. Som hos alla ni, är jag också en fasett, olika sidor bundna till olika situationer. Ibland frågar jag mig vilken, vilken sida som är fjättrad i mig, basen - facit? Förmodligen är alla sidor länkar i kedjan som bildar personen.

Funderar ofta på om det är den drivande, kreativa entreprenören som ifrågasätter och utvecklar eller om det är den ytliga, lite avvaktande, väldigt trevliga, tveksamma killen - vem är facit. Båda är sociala och snälla. Båda finns där, i olika situationer mer eller mindre. Förmodligen är den ytliga killen som är fasaden och den andra mannen som är basen, den riktiga. Ska släppa ut honom lite mer, låta honom driva på!

Vattenruschkana!

Det blev Systrar och Bröder och efter det badning, vattenkana och tvagning - allt på beställning.

Lillebror har joinat familjen, en liten halvsjuk kille. Han har haft hög feber i fem dar och magsinfluensa. On recovery men hängig och trött.

I övrigt så känner mig lite pyst, utpyst...

Lattja

Idag ska jag och dottern hänga (eller springa), bara hon och jag.
Hela dan, lediga.
Hennes dag, hon planerar och justerar.
Just det, solen lyser på oss också.

Det blir förmodligen 

Eller

och självklart hennes favorit

Om det pyser så

"Något måste ut, ut ur min kropp"
Trycket är för högt
Har byggt upp tryck under en tid
Ska kanske hitta andra vägar att lätta på trycket
Trycket - spänning, gränser, adrenalin
Klättra på kanten
Spinning i fyra timmar
Lite fortare än möjligt
Räcker inte, mer, vill ha mer!
Utmana på gränsen
Det finns där
Ska gå nya vägar, prova nytt, annat
Hur?

Räckhåll

Vad är det som gör det svårt att ta hon som finns inom räckhåll

Hon är tillgänglig
Hon jag vill ha
Jag är tillgänglig
Vi är, intresserade, avvaktande, spända, nyfikna
Å shit - kaprifol, viol och syren. Är det dags att tappa balansen

Men det är som jag ändå inte kan förmå mig att ta henne
Tusen mentala hinder
Men det finns inga hinder bara mentala skuggor från förr

Varför hamnar hon på piedestalen, ouppnåligt smart vacker
Varför hamnar jag på piedestalen, tvekande rädd fasad
Min inrebild stämmer inte med verkigheten, ur balans?
Partisaner stör balansen

Varför så rädd att förlora igen, att såra igen
Ont att såra, ont att förlora

"all in"
Lära oss, vår balans, på vårt sätt
Om vi går in i varandra
Inte tveka, inte tänka
Inom räckhåll, hitta balans, det räcker

Ska sluta dansa runt henne
Ska dansa med henne
Min förmåga att dansa runt är stor

Handling
Att dansa med är rätt och större

Kommentarer

Det har inte gått att kommentera inläggen här på bloggen, ber om ursäkt för det. Nu är kommentarsfältet öppnat! Välkomna med kommentarer, verkligen välkomna! (eller uppslag eller annat smått och gott)

Poletten

trillade ner. Så kom jag på varför jag hittade en liten nedförsbacke mitt i uppåt gående uppförsbacke och motlut, inte alls konstigt helt naturligt. Om man som jag tränar 4 ggr i veckan och plötsligt sjukslutar tvärt att träna så har det effekt. Det gick myror i benen för två veckor sedan, nu har partisanerna börjat belägra sig i hjärnan och tänker i fel riktning. Mot spinning och gym, det är vägen framåt i motvind och uppförslut. Döda partisanerna och istället etablera goda motlut och motvindstankar. Har redan slagit i botten, det är inte där jag ska vara - upp, upp, upp.

Utrymme i hjärnan!

Via "on demand" såg jag Eat Pray Love - Lyckan, kärleken och meningen med livet. Mest av nyfikenhet, och för att några vänner tipsat om boken. Men filmen, tja, jodå ok men det var inga nyheter direkt. Mer det vanliga - uppbrott, sorg, panik, balans, trygghet, förlåta jaget och gå vidare. Men lite nyfiken blir jag på ett återkommande argument. "Det måste finnas plats i hjärnan för att ta in kärlek" (vet inte om argumentet finns med i boken). Men jag tror att det är mer att definiera sig själv och sin egen bana efter en separation. Och vara nöjd med att jag är jag? Kanske är det poängen de vill åt?

Argumentet ovan gav mig däremot tanken att jag tänker, för mycket, analyserar jaget för mycket. Självanalysen går i vågor i mitt liv men tycks komma tillbaka varje senvinter, kanske har det med februari och för lite sol att göra. Februari som månad är lite seg dyster inomhusmånad och öppnar för mer reflektion. Men det blir kanske för mycket av det dåliga och det goda inte får plats. Eller att tanke tar över handling?

Kan det vara så att jag funderar så mycket att det inte finns plats för alternativet, att ta in kärlek och agera. Tänker jag så mycket att det inte finns plats, plats för ta in känslor, att ta in någon, kan det va så?

Vilken dag är det?

Noterade att det är min 15570 dag idag. Kanske på oförkommen anledning att fira med en stund i solen och lite fika.

Big Mouth gillar:

Mando Diao, High Heels i dans med Juliette L.

Utan att avslöja allt:

Måste jag säga att idag är det värt att va lite småbakis i huvudet. Älgen och jag var ute och barhängde. Vi sprang på några av mina jobb polare, dom hängde på för att rumla vidare. Bra och roliga allihop, goa vänner. Checkade in i taxin vid tre. Vaknade vid 10 av sol och värme i ansiktet - med ett stort leende. Bra vänner, är bra att ha.

ta di dam dam, tralla la la la

Så blir det sådär lite magpirrande spännande och förförande i livet igen. Som det blir ibland, när långa ögonkast byts. Det är bra, riktigt bra det här. Är det början på en "långhistoria"? Ingen aning...men riktigt bra i känslan.

"rundar av tisdan"

Vad ska jag säga! Återkopplingen kom in i örat idag - "men du är som en avokado, måste plockas i rätt tid, mjuk och fin på insidan men med en stenhård kärna som nästan är ogenomtränglig"...jaha, sa jag...

Nämen, där rök myten om mig själv som mjukis. Kanske har "hon" rätt, jag ger en bild som inte passar ihop med bilden från verkliga verkligheten. Kanske är jag inte så mjuk som jag tror. Förmodligen  gåpåigare och flörtigare än jag vågar erkänna. Lever jag kanske under min egen dom? Mannen från ett förhållande med otrohet. Dömmer mig till att vara en mjukis när det är något annat jag e. Det är dags att släppa rollen som den bedragna ex maken, menar skilmässan var ändå för två år sedan och meriten väger mycket lätt nu, lite som dammkorn. I vilket fall som helst tog jag rollen som han den trogna mjuka killen. Samtidigt kan jag inte leva upp till rollen mer än på ytan. Dags att korrigera båda bilderna. För ingen stämmer riktigt, den hårda coola "kärnan" är en gammal bild och den andra "mjuka" är ett korrigerat beteende. Det finns där - i det andra rummet, ska bara öppna dörren och släppa ut dom handlingarna och känslorna. Och vara lite mjuk, men bara lite, så där så att det blir perfekt.

För övrigt snurrar "what if scenarior" runt i huvudet (hon med det långaögonkastet) och det är mjukis driver dom framåt. Ingen handling, med honom som hjälp...

Glädje till alla!

Godnattsaga!

Dansa!

Funderat och diskutera vad det är som gör att vi passar ihop med någon och inte med någon annan. Men det förmodligen de klassiska argumenten som värderingar, värdegrund och normer. KOMMUNIKATION. Sen skulle jag vilja lägga till fysisk genomsläpplighet, dvs hur tillgängliga vi är för att kunna ha en nära relation. Menar hur man än tittar på det är det lättare att etablera en relation till någon som finns geografiskt nära snarare än i Paris? Även Paris är en höjdar stad, men Malmö duger bra. Sen har vi pratat om intensitet och närvaro - min teori är att vara nära är viktigt men det är viktigt att  balansera nära i relationen. Menar så ingen känner sig antingen ignorerad eller överkörd, TRYGGHET. Tempo, uppmärksamhet, intensitet, uppvaktning i en het stacatto eller i en långsam vals. Välj själv! Ser det som en dans...disco, tango, trance eller riverdance? Får jag lov?

Var tillsammans med en flicka från Lund (Östermalms böna från början) och vi hade något. Men hon var inte tillgänglig, mycket med familj - ensamstående med två barn och en ga mamma + doktorandstudier och heltidsjobb. Det var svårt och se var jag skulle passa in i pusslet. Vi pusslade och försökte trassla ut trådarna - men det räckte inte, fast attraktionen var stark. Jag behövde mer, hon också, men utrymmet fanns inte och jag orkade inte vänta. Ett par med varsitt virus som skulle ridas ut, eller botas på olika sätt. Dåligt eller bra?

By the way - alla hjärtansdag som singel...känns annorlunda. Är för att fira alla dagar så fort och myckett det bara går, men det här känns som att stå i givakt och räcka över paket på löpande band. Inte för att jag gjort det idag. Men att fira sin kära ska göras varje dag men en diamant, ligga sked, guld, klänningar, ömhet, halsdukar, choklad, pussar, sms eller legohjärtan. För trotsallt vill jag också säga:

- Min kärlek är för dig!

En enkel fråga!

-Pappa, varför måste man lära sig att somna själv?
-Hur menar du och varför undrar du?
-Jo för att när man lärt sig sova själv så träffar man en flicka och då sover man ju inte själv längre.
-Men det dröjer många år innan du träffar en flicka.
-Inte så lång tid pappa, och tills det, kan jag sova hos dig, i din säng!
-Jaha.

Lång paus, hämtar ett glas med vatten och fixar lite.

-Du pappa, och om du skulle träffa en tjej så kan hon och jag sova på varsin sida om dig, eller hur?
-eh jaha...nä, du vet pappa vill ju sova själv.

Ohhh hej, vad pappa ljuger idag, speciellt på alla hjärtansdag!

godmorgon...

Lite ofta, det senaste saknar jag mer och mer ett...

- godmorgon älskling.
- godmorgon själv, har du sovit gott? *godmorgon, kram och puss*

eller tvärtom

-godnatt, sovgott - e kär i dig.
-godnatt själv, och ja i dig. *godnatt kyss, glida in i sked, falla in i sömn och dröm* 

Även jag, även jag saknar det.

Uppläxad av KBT specialisten...

Nä det är tydligen inte betingning och Pavlovshundar som spökar. Det är ett inlärtbeteende. Så är det, och är det så, så är det så!

I övrigt är allt bra. Spenderade en 260.000 sek på en ny bil och köpte lite ägg på hemvägen. Ja, en miljövänlig bil, inte någon sådan där rolig bil som jag köpt tidigare, utan ett förnuftigt val. En som e snäll mot miljön.
Bra va?

Åt föresten äggröra till middag.

Slås fortfarande över hur bra det här e!

Men hon e duktig, as duktig, till och med en "gammal rocker" (även fast det var länge, länge sedan) tycker att hon är klockren. Videon...mumma...vill ha, vill ha, VILL HA...SKA HA. Ibland vill man bara glömma tanken på att skeda.

På andra sidan...

av jobbdator och möten. Där är jag inte är nu. Dit vill jag ibland snabbt utan krumbukter, känner ibland ett sug efter andra sidan. Längtan och förväntan.

Trycket!

Precis de trycket är det som byggs upp.

Sök!

Det finns ett sökande i mig, sökande efter upplevelser en slags dopmin-känslo-toppar ett rus efter känslor. Både när det gäller fysiskaktivitet som klättra, hoppa fallskärm extremsporter eller extrem fysisk ansträngning - som att köra ett pass på en spinningcykel, för att komma nära att svimma av utmattning. Sökandet är också kopplat till nya upplevelser, nya människor och att göra nya saker. Samma känsla, lite samma rus. Sökandet kommer och går i olika perioder, mer eller mindre intensivt men det finns där. Efter en länge period med utmaningar och sökande brukar det falla ut i en introvert betydligt kortare period. Den kortare perioden leder ofta till nya självinsikter. Det här förloppet är som en vågrörelse, ständigt återkommande i olika långa cykler. Vågrörelsen i sig är konstant återkommande. Men det handlar kanske om belöning och bestraffning, glädje och sorg. Sökandet efter mer och mig själv.

Mönstret har funnits i mig så länge jag kan komma ihåg och är här. Det finns olika sidor med det här myntet, både bra och dåliga. En drivkraft och energi och samtidigt en arrogans. Alla bra sidor har sin baksida. Det här är "jag". Det är det bästa och det sämsta med och i mig. Det är ok och bra. Det ger olika - lugn, vrede, glädje, trygghet och extas. 

Ska börja klättra till våren igen!

Snurrar runt hoppar upp och ger mig själv en "high five"...

När jag skrivit ner mig, spytt ur mig här - så känns det bättre, riktigt bra faktiskt. Kanske släppte februari deppen tidigare än normalt, hoppas det. I vilket fall som helst kom det en high five känsla i kroppen & knoppen.

Åkte buss idag mellan Centralen och Mobilia det som slog mig under resan var att så många såg så ledsna ut eller kanske sura, trötta eller deppiga. Få glada fejs, nästan inga. Dom glada var tre tonåringar som hoppa på bussen, fast mer über-skrattande, som tonåringar ska göra. Men annars var det tomt på glada miner och skratt. Kanske alla var glada på insidan och sura på utsidan?

Hoppas du e glad idag? Välj glad!

Pavlovs hund och en betingad reflex från förr!

Har funderat ett tag på varför jag drar mig undan när det finns mycket positiva känslor tillgängliga och riktigt närhet står tillbuds, med en kvinna, och det är ömsesidigt i en relation. Ömsesidigt bemärkelse av två. I en sådan situation, speciellt då, reagerar jag med att distansera mig, inbillar mig att jag måste skydda mig själv från att bli riktigt kär/sårad för det blir jag om det är på riktigt. Så vid en punkt när det blir nära, riktigt nära in i vindlande nära - då skiter det sig för att jag backar. Klipper bandet. Säger tack.

Och varför?

Tillstor del beror det på betingning från min mamma. Min mamma hade inte riktigt koll på sig själv alla gånger. Vilket isig berodde på en liten mix av många faktorer. Men i vilket fall som helst valde hon ofta att inte stå kvar när man behövde henne. (Pappa var en osynlig herre som jobbade mest.) Ett val hon gjorde av olika anledningar men främst för att hon fokuserade på sig själv och sitt missbruk mer än sina barn, ofta. Om jag ser tillbaka så blev jag lämnad/bestraffad av den jag älskade mest utan förklaring - mest vrede. Naturligtvis också osäker på när det var ok att ta kontakt igen efter ett utbrott. Vad, hur och när, var viktigt för att få kärlek och återställa - villkorad och betingad. Betingad kärlek. Det är betingning som ska övervinnas i olika dimensioner.

För mig har det alltid varit lättare att ta kontakt med folk och specifik kvinnor "on site" då kan jag använda den där odlade intuitionen. Telefon och att skriva blir medier som funkar, men lite krångligare för att det inte går att läsa situationen och henne på samma sätt.

Ett faktum, beteendet ska bort. Det är väl dags att försöka göra upp med skiten en gång för alla.

"Allt kan ske, allt är möjligt och sannolikt. På en obetydlig verklighetsgrund spinner livet ut och väver nya mönster: en blandning av minnen, upplevelser, fria påhitt, orimligheter och improvisationer"

Bestämde mig nu!

Det får bli så. När huset e sålt blir det en sådan här. Fast den ska vara lägre och med bakskärm som slickar däcket.

Det var en bild på en

Harley. 

Sneglar lite, även där borta!

Säsong 1, 2 & 3 plöjda igen, i sträck. Utan den där fåniga veckopausen, "i väntan på nästa veckas avsnitt är ni hjärtligt välkomna att titta på Fred Flinta". Yeah right!

Där borta är sen, nu är nu, det vet jag. Men ibland, bara ibland tänker jag att något sådant "där förhållande" skulle kännas helt ok! Men just nu, i den här stunden, känns ensam också lite, ok. 

Idag, sovmorgon!

såååå braaaaaaa!

Men så vill jag slingra in mig, som icke temporär...

Best for last, Adele 19

Borde

Nu är det så att jag borde tagit mig för idag, skulle gjort något mer, borde ringt eller något.

Istället gjorde jag Peter LeMarcs box, såg om 3 avsnitt av Sons of Anarchy. Funderade på vad Jax eller Tig skulle gjort?

Imorgon ska jag göra som gubbsen i SAMCRO, och det som andra tipsar om: action.

Match.com, Facebook, Twitter...och relationer!

På ett sätt föraktar jag verkligen samhällets flyktiga inställning till relationer. Jag föraktar att vi har gjort människor ubytbara, enkla att ersätta genom att slinka in på WWW och någon hemsida. Att vi har tömt oss på medkänsla och empati och lärt oss att överleva genom att vara hårda och otillgängliga eller för den delen visa upp oss från vår endaste sida (den vi ville visa fast vi är så mycket mer). Nu med all modern teknik är vi mer tillgängliga än "ever", vad innebär det? Att vi hellre lämnar någon än kämpar när det bränner till, eftersom det är enklare och smidigare. Ett snabbt klick bort. Vill vi bara ha saker som är enkla utan motstånd och kommunikation? Alla säger att kommunikation är så viktigt - men egentligen vill kanske inte kommunicera om det jobbiga? Skillnaderna och olikheterna. Vi gillar att kommunicera om det roliga och sköna. Vi vill inte längre ha saker som inte är enkla. Vi vill ha ett snabbt flöde av statusuppdateringar på 120 tecken, en ny dejt innan vi smyger ur det gamla kommunikations-misstaget eller "hon och ja, vi passa int, vi var för olika" eller hon skrev så konstiga saker i sitt Twitterflöde så hon fick gå. Är det så?

Sara Grönqvist skriver...

När man söker inspiration i det förväntade, finner man det allt för ofta vid en oväntad plats.
Ett till synes värdelöst intryck kan väcka sinnessjuk motivation och inspiration.
....

Oavsett anledningen gäller det att ta vara på ögonblicket, att inte tänka efter för mycket.
Att upptäcka en ny nyans av en färg kan vara det som krävs för att skapa en regnbåge.

Bjouuuutiful!

Fullständigt

Vem ska ja lita på!

Intellektet och resonemangen tar över ibland i hjärnan. Speciellt i början av relationer. Grunden till ont är självkänslan. Om den är lite svajig så rycker lilla analytikerdelen av hjärnan in och ropar typ: "Hallå det finns rationella och logiska förklaringar till allt...leta efter strukturen" så blir du trygg igen. Lurar mig ofta där. När känslan för något blir starkare än min tröskel för översvallande känslor, då stänger jag av och kör lite logisk-struktur-analys. Blir känslorna starkare och mer överväldigande än vad självkänslan kan hantera? Resultat: kaos, ingen fattar något, alla minst jag som är ännu mer förvirrad. Är det så att jag istället ska slå på trumman, va arg, skrämmas och älska, allt vad det går. Eller?

Konkret exempel är: Andra, tredje kontakten med en kvinna som väcker starka känslor av betagen hos mig. Förmodligen doffsing på tänkliga sätt. I alla fall har jag upptäckt att jag kan njuta av henne och följa henne, och har känslor för henne. Och då, inte, nä nä, fel. Nä, då ska jag liksom klura, lura och läsa hennes signaler. Vad tycker hon? Vad känner hon? Är hon med eller av? Förresten vad skriver hon nu på FB! Vad betyder det? Har hon addat mig ännu? Aha hon äter kanelbulle med vänsterhand, dricker svart kaffe och lyssnar på Spotify.... Ok jag förstår, lost case - hon gillar inte mig. Vi rundar av det här. Kanske, säger bara kanske, att jag fett feltolkar allt, lite mer än möjligt. Men ok, en bra anledning till att aldrig gå vidare med en relation.

Närmare kärnan! Och nu gör jag annorlunda, tvärtemot!