Jo så är det, förra sommaren var sista sommaren på speed. I speed, speed som - uppstressad, halv verklig, imaginär, konstlad, som att förföjande följa mallarna som väcks och kläcks av orimliga förväntningar. De förväntningarna som inte är mina, de förväntningarna som är andras, andas förväntningar på mig. Det är slut på den förväntan. Det är min och barnens förväntan som gäller det här är "sista sommaren på speed".
Min mall blir kanske i andras ögon galen, komplett galen. Men det är våra förväntningar som skapar sommaren som vi vill ha den. Enkelt och rätt.
Så vad händer på våran sommar.
Midsommar får hända på nytt och bilda nya mönster och minnen i mig och barnen.
LEGOland för att jag lovat.
Mer vindsurfing, mer skateboard, mer rullskridskor, mer klättring, mer av det som faller sig som jag tycker är roligt.
Slappa, slappna av utan krav. Falsterbostranden morgon till kväll.
Mer kompisar för oss alla, mer tid för umgänge och odla.
En stor fest, en fest som rumlar i samma anda som dom där gamla, dom gamla festerna för länge sedan.
Kanske, vem vet, kanske ett möte med hon, hon som jag förmodligen inte vet vem det är. För att jag är fri nu. Fri i själ och hjärta. Fri att falla, falla in någons hjärta. Fri att bli fångad, fri att äga henne.
Mer - menar att idag har jag pengar, resurser och nästan göra det jag vill. Det är möjligt!
Skriver det igen, har skrivit det förut. Ungefär såhär (mitt eget ordspråk)...
Allt kan ske, allt är möjligt, inget är omöjligt - allt är sannolikt. Tid och rum existerar inte - på en obetydlig verklighetsgrund växer inbillningen ut och väver nya mönster och blir verklighet - upplevelser, fria påhitt, orimligheter och improvisationer blir verkliga och våra. Vågen är här!
