Kommer ihåg

Kommer ihåg mellantiden, vakuumåret, då jag hämtade hem mig själv efter storbråket med mamma. tror det var 1987. Mamma var dold alkoholist, svår att förstå, svårare att prata med. Det började med ett storbråk mellan oss hösten 1986 efter det pratade vi inte med varandra på flera månader, år. Sen fick hon cancer och dog några år senare. Det jagar mig ibland, som demoner, att vi aldrig fick ett bra avslut, hennes död känns fortfarande i hjärtat. Fick vara med på slutet, fick lite kontakt med henne, men hon var väldigt förvirrad men vi fick lite kontakt med varandra. Men aldrig ett avslut. Oavsett, det var året 1987, jag gick i botten och levde i känslovakuum, gömde mig för alla och ingen. Gjorde slut med en plats på scenskolan i Stockholm, dumpade en roll på Stadsteatern, gjorde inte klart följetången på SR drama, tackade nej till allt och kapade alla band till en begynnande och framgångsrik skådespelarkarriär. Brände broar till vänner och fördrev tiden mest i ensamhet. Ensam i ett vakuum - jag och hundarna. Pappa flydde hemmet och var med sin damvän i Mölle, syrran flydde hemmet och var med sin pojkvän i Helsingborg. Så det var jag och hundarna, tillsammans. Ibland när jag kände mig lite bättre, framförallt mot sommaren till, då sjöng och dansade jag för dem, hundarna; Fia och Lotta, två kolsvarta labradorer. Det var en gång speciellt, bakom den gamla läderfabriken nere vid ån, där ingen hörde och ingen såg, några steg och sång som jag lärt mig i skolan. En ventil för min kropp, en ventil för mig, kanske ett sätt att bryta vakuum. När jag steppat förligt för hundarna, kom det en applåd genom mörkret, från andra sidan ån. Någon som såg och hörde. Tack! Förmodligen vad det allt sammantaget som var början tillfrisknandet. Tänker att nu när jag är i limbo igen, borde jag kanske dansa och sjunga mer.