Klarade inte att vara avvaktande tyst, bröt tystnaden igår. Av två anledningar. Dialogen är viktig oavsett. Alltid. Dialogen är det som löser. Tystnad = förnekelse/förringande av de inre känslorna. Dialog brukar alltid bli bättre.
Sen vet jag att jag måste ge utrymme. Ibland tar jag gärna över i min kommunikation. Kanske vi inte hade så bra kommunikation trots allt. Valde vi att se förbi varandra ibland. Kanske. Den finns där med jag tror att vi hade vår tvekan båda två. Därför kom orden ut fel. Det är viktigt att vara tydlig med sina förväntningar och känslor - dom måste ut o ord. För jag vet inte vad du tänker tills du säger det...
Jag har bestämt mig att dialog är lösningen för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar