Nä dom där drömmarna som jag åberopade och åkallade uteblev. Inte i närheten. Vaknade istället vid tretiden kallsvettig och intrasslad i täcken och påslakan. Misstänker en mardröm, kommer inte ihåg. Somnade om och vaknade halvsex i ordning och redan halvt utsövd med sonens fötter på ryggen. Skönt oavsett. Men om jag inte får drömmar, kanske jag kan fånga verkligheten? Vad tror du?
Knausgård skrev något som vi som tänker och känner mycket borde leva (inte tänka på så mycket).
"...för hur mycket gott man än kan säga om dem så har tankarna en stor svaghet, nämligen att de är beroende av ett visst minsta avstånd för att kunna arbeta. Allt innanför det avståndet blir överlåtet åt känslorna."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar