Dom där från länge sedan...

Om jag har änglar eller inte? Det vet jag inte, men jag har två personer som jag vet att jag har ett grymt starkt band till. Två jag väldigt ofta tänker på även fast dom inte fysiskt finns längre. Det har gått så långt att jag pratar med dom. (loosing my mind, and?). Men dom är bra bollplank, jo jag kan gissa mig till svaren. Och är jag inte nöjd kan jag justera det. Menar jag är inte mer än människa...

Farfar till höger, farfar var musiker och glasmästare. En rejäl arbetare som var drivande, kreativ, gjorde rätt för sig. En som dom sa på den tiden en rekordelig person. Just det han hade en folkabuss eller två. En vanlig och en med flak. Den grå/blå med flak är en guldgruva - det fins ett minne. Sitter mellan farfar och pappa i framsätet på soffan (det var en hel soffa fram i folkabussarna), en doft av linolja och kit. Farfar stora händer på ratten. Och pratet, pratet som var för dom vuxna men gav trygghet. Skön känsla! 

Mormor till höger. Vet ingen som så ovillkorligt givit mig obegränsad kärlek som hon gjort. Otvivelaktigt. Och saknanden är fortfarande där. Men hon gav mycket, så mycket som den där maskrosen behövde för att komma vidare i livet. Mormor var sömmerska, egen företagare, charketurist och väldigt mycket mamma och mormor. Hon hade alltid tid för att lyssna eller berätta. Hon fanns när det behövdes.

Kanske änglar?