Vet hur och vad!

Vet vad jag söker. Vet vad jag vill. Hur får vi lista ut tillsammans?

Det är inte svart-vitt när man går in i ett nytt förhållande. Vi har alla våra ryggsäckar. Ryggsäckar med bekräftelsebehov, egentidsbehov, avvisande,  klängande, rädsla, ångest, glädje. Jag är är säker på att det där går att hantera. Har provat mig fram ett par gånger nu och lärt mig vilka mina behov och rädslor är - och dom styr mer än vi tror. Jag är nu säker på hur de ska hanteras och med vilka verktyg - men det är för min egen del. Vi är två i en relation som ska mötas. Utgångspunkten i relationen måste vara att vi båda klarar enskilt att bära oss själva. Och om vi verkligen vill ha relation utöver romans och närhet kommer vi klara det också. Det är bara att bestämma sig, om vi bestämmer oss så kör vi och vårdar varandra. Dvs lyssnar och berättar om glädje, ångest och rädslor. Det handlar om att vi lär oss att inte underbygga och kompensera oönskade beteenden utan men att hitta verktyg för hantera det oönskade i relationen. Jag skulle vilja att växa tillsammans in i relationen. Det är det som är en vacker relation för mig.

Berättade tidigare att jag provat, testat och letat efter bärkraft i nya relationer. Erfarenheten så här långt är att jag behöver jobba/jobbar på mitt bekräftelsebehov, jag söker en intensitet i närhet och tillgäglighet som är orimlig att begära av en partner. Insikten att vi är för varandra finns och att det inte behöver vara "på"  hela tiden finns också. Min metod för att hantera det är "tvärtom" dvs intala mig själv att jag är trygg och inte låta den felaktiga känslan skena iväg. Tryggheten finns i mig, tryggheten finns i oss. Det handlar om att träffa rätt i relationen mer än att träffa "hon", drömkvinnan ja då får jag leta förevigt för hon finns ju bara i fantasin. Och när en person i vår närhet inte duger enligt vår egen modell handlar det mer om oss själva och egna tillkortakommanden snarare än om vår partner eller hur. Samma metod går att använda här - tvärtom, tänk tvärtom. Något annat är bara en dålig ursäkt för att att inte ta tag i relationen på rätt sätt eller upplevelsen av känna sig avvisad eller liknande.

Om det avskräcker någon eller mig själv från att gå in i en relation?
Verkligen inte, har idag en verktygslåda och en självinsikt som gör att jag skulle hantera en relation så många gånger bättre än jag tidigare gjort. Om det avskräcker henne så är det förmodligen något hos henne som inte är i balans eller någon annan anledning.