Passion vs. realism

"Always go with your passions. Never ask yourself if it´s realistic or not."

Deepak Chopra

Dyker runt och myser lite!

Ghandi´s

Det går också...

Menar att - jag kan vara helt normal, bete mig helt normalt. Alla känslor behöver inte vara på utsidan, men ändå uppvakta...

rakt på, träff

Det mål jag siktar på, träffar jag.

Innan, då och nu

Inser efter lite självreflektion och återkoppling av ex. och vänner, vad jag står i och kommer ifrån när det gäller relationer.

Äktenskapet, det passionslösa, var fyllt av krav och otillräcklighet, mycket struktur, stabilitet och plattform - ordning och reda. As tråkigt på ett sätt. Men bekvämt. Men ack så passionlöst, fullkommligt. Så till den grad att passionen fanns utanför relationen på olika sätt. Jag i jobb och intressen, hon i andra män. Konstigt att jag aldrig fanns i andra kvinnor i den relationen, när jag misslyckats med att vara trogen i andra kortare relationer. Hmm ska fundera på den lite till, återkommer.

Men nu gäller båda, inser att båda är viktiga i en relation för mig. Önskelistan formerar sig igen, passion och kärlek på en trygg och stabil plattform med ordning och reda. Sen är jag bra på utflykter och äventyr. Komplett! Så får det bli.

By the way, kvällens platta: Maggio

Free & Easy

"Free & Easy, det är rätt!"

Det är dagens uppmaning!  Free & Easy som fjärilen (farafalle). Och visst passar Haddock in i bilden, perfekt. "Todays song of my life" blir: The Style Council, kommer ni ihåg.

Vill ha och behöver...

I brist på bild av en kyss mot solvarm husvägg, blir det den här. Idag när det verkligen var solvarmt mot tusen husväggar var jag inte i närheten, inte vid en enda husvägg i stående kyssläge, eller inte ens i närheten av kyssläge. Kanske det inte är dags än. Eller så är det förbannat mycket dags för kyssar.

Godmorgon!

Godmorgon på dig (?) !

Ska sätta mål till senvåren och sensommaren.

Idag blir det solvarma husväggar. Ska flytta trädgårdsbänken till en vindstilla och solvarm plats där jag kan hänga i solen lite.

Fram kommer jag aldrig

Fram kommer jag aldrig, aldrig - mest för att det inte går. Sökandet är där, det är en del av min person, och ska så vara en del av mig. Det är bra.

För mig som person handlar det fortfarande om möjligheter, möjligheter att "run the distance", leva på kanten, ta ut svängarna. Ja ni förstår, inget komplicerat, men viktigt. Men begränsning. Likväl ska jag sluta att begränsa mig själv - istället- ta ut, vara ut, ta mitt, äga - tydligare än tidigare och det börjar här. Här och nu. Det är bara jag som kan förändra nu och jag, här och nu. Nu! NU och jag!

En utmaning, som är rimlig!

Flyttar gränsen för vad som är möjligt, möjligt för mig eller är det så att inget är omöjligt. Omöjligt? Förmodligen - allt är möjligt inget är omöjligt! Bergänsningar sitter i min gestaltning av mitt liv snarare än omgivningen. Hur var det nu på UGL kursen för hundra år sedan. Värderingen var ankaret på botten och normen var bojen vid ytan. Så nu flyttar jag på min värdering. Flyttar min värdering och mår bättre.

Väljer - riktning, fart, sätt och tidpunkt. Valet är ditt och mitt. Ska inte lyssna på butterkvist, ska leva som muntergök och istället ha rimlig kontakt med dysterkvist. För det är bra att ha med hela paketet. Allt i livspaketet, både plus och minus, för så mitt liv. Ska bara välja en annan tonart. Det är den mentala tankegången, precis som den fysiska rörelsen som är livet, det är där det händer och gestaltas. Det som händer - att tanken definierar gestaltningen och rörelsen. Det jag ger mig själv och tänker blir "jag" (rörelse och tankar). Är det så? Förmodligen. Du (?) väljer, ditt (?) val - jag har redan bestämt mig! Bestämt mig att famna lust och omsorg.

Tänker... Jag tänker på någon. Det är härligt. Härligt att vilja, vilja vara nyfiken på mer av någon.

Efter våg kommer.

Min vana blir nu, "allt är möjligt"! (en gammalt klipp från SVT 1967)

Efter sök kommer

Tänkte på ett gammalt inlägg, som handlade om mitt sökande. Nu har jag sökt i mig själv några dar igen. Sjönk ner eller kanske flöt upp? Nu vet jag iallafall vad det var som saknades. Utmana och tvärtom, och att leverera. Att komma fram.

Tar riktning och styr med fast hand framåt i rätt riktning med utmanande tillförsikt.

day 06 – a song that reminds you of somewhere

Bilen, i bilen mellan Vetlanda och Rösjön, Täby någongång på 70-talet. En jul, påväg hem dom 58 milen efter att ha firat jul i en vecka med alla släktningar. Mycket mat, många bordsböner, många välsingnelser, många kramar och roligt - mycket roligt. Men framförallt många presenter (det viktigaste för mig som 10-åring). ABBA, är för mig väldigt mycket baksätet i Volvon påväg hem till Stockholm efter julfirande i Vetlanda, och kassetbandspelaren som tuggade band. C60 bandet som förverkligade julkappen, var inspelat på farbror Tommys B&O stereo med dom stora högtalarna. Det var inte jag som fick skivan, det var syrran som utbildade mig. vid den här tiden lyssnade jag mer på Elvis, Beatles, Smokey, Sweet...strange...och jag var på gränsen att upptäcka punk och disco. Har alltid varit allätare, både då och nu. Lyssar på allt.



Så tänk - Volvo, beige 245:a "herrgårdsvagn" (som mamma sa) med brun inredning. Fullastad av julens synder. Mamma - vin, pappa - mat, Syrran - kläder och musik, Lillebror - bilar, byggsatser, och nya truckar till skaten. Men doften - hemma, så rätt och trygg.



Helsingborgskonserthus, gymnasieskola, coola killen och Malin Gunnarssons flickrum någongång 1985-1986. Det lustiga är att coolakillen föll för Ratata när han var så cool. Halva Ratata var ju den gamla grannen från Skarpäng och Rösjön, Johan Ekelund, vi bodde helt enkelt grannar så det var därför... Sen att jag lärde känna Walter senare är en annan historia.