Det finns ett sökande i mig, sökande efter upplevelser en slags dopmin-känslo-toppar ett rus efter känslor. Både när det gäller fysiskaktivitet som klättra, hoppa fallskärm extremsporter eller extrem fysisk ansträngning - som att köra ett pass på en spinningcykel, för att komma nära att svimma av utmattning. Sökandet är också kopplat till nya upplevelser, nya människor och att göra nya saker. Samma känsla, lite samma rus. Sökandet kommer och går i olika perioder, mer eller mindre intensivt men det finns där. Efter en länge period med utmaningar och sökande brukar det falla ut i en introvert betydligt kortare period. Den kortare perioden leder ofta till nya självinsikter. Det här förloppet är som en vågrörelse, ständigt återkommande i olika långa cykler. Vågrörelsen i sig är konstant återkommande. Men det handlar kanske om belöning och bestraffning, glädje och sorg. Sökandet efter mer och mig själv.
Mönstret har funnits i mig så länge jag kan komma ihåg och är här. Det finns olika sidor med det här myntet, både bra och dåliga. En drivkraft och energi och samtidigt en arrogans. Alla bra sidor har sin baksida. Det här är "jag". Det är det bästa och det sämsta med och i mig. Det är ok och bra. Det ger olika - lugn, vrede, glädje, trygghet och extas.
Ska börja klättra till våren igen!
PRECIS...Exakt så är det! Tänk vad när när någon annan kan sätta ord på det.
SvaraRaderaSäger tack & grattis! Omfamna och balansera topp och dal.
SvaraRadera