8 april 2011

Fram kommer jag aldrig

Fram kommer jag aldrig, aldrig - mest för att det inte går. Sökandet är där, det är en del av min person, och ska så vara en del av mig. Det är bra.

För mig som person handlar det fortfarande om möjligheter, möjligheter att "run the distance", leva på kanten, ta ut svängarna. Ja ni förstår, inget komplicerat, men viktigt. Men begränsning. Likväl ska jag sluta att begränsa mig själv - istället- ta ut, vara ut, ta mitt, äga - tydligare än tidigare och det börjar här. Här och nu. Det är bara jag som kan förändra nu och jag, här och nu. Nu! NU och jag!

En utmaning, som är rimlig!

Flyttar gränsen för vad som är möjligt, möjligt för mig eller är det så att inget är omöjligt. Omöjligt? Förmodligen - allt är möjligt inget är omöjligt! Bergänsningar sitter i min gestaltning av mitt liv snarare än omgivningen. Hur var det nu på UGL kursen för hundra år sedan. Värderingen var ankaret på botten och normen var bojen vid ytan. Så nu flyttar jag på min värdering. Flyttar min värdering och mår bättre.

Väljer - riktning, fart, sätt och tidpunkt. Valet är ditt och mitt. Ska inte lyssna på butterkvist, ska leva som muntergök och istället ha rimlig kontakt med dysterkvist. För det är bra att ha med hela paketet. Allt i livspaketet, både plus och minus, för så mitt liv. Ska bara välja en annan tonart. Det är den mentala tankegången, precis som den fysiska rörelsen som är livet, det är där det händer och gestaltas. Det som händer - att tanken definierar gestaltningen och rörelsen. Det jag ger mig själv och tänker blir "jag" (rörelse och tankar). Är det så? Förmodligen. Du (?) väljer, ditt (?) val - jag har redan bestämt mig! Bestämt mig att famna lust och omsorg.

Tänker... Jag tänker på någon. Det är härligt. Härligt att vilja, vilja vara nyfiken på mer av någon.

Efter våg kommer.

Min vana blir nu, "allt är möjligt"! (en gammalt klipp från SVT 1967)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar