11 februari 2015

Existens



Känner mig som ett värdelöst litet skit rumphugget och rövskrynklat mini russin!
Men jag existerar.
Men vill ibland gömma mig.
Och ibland stå på scenen.
Men jag existerar.
Existerar ur min egen tvekan.
Tvekan på min egen förmåga.
Litar på min oförmåga.
Gottar mig i känslor.
Nöjer mig med vad jag vet.
Skiter i vad jag kan.
Existerar och korroderar.
Rostig
Men jag existerar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar