Kanske i brist på vi

Känner att jag är trött på jaget, mig.
Känner att jaget får för mycket tid.
Jag, jag, jag.

Ser det som ett symtom på hela samhället.
Vi säljer ut oss själva i jakten på bekräftelsen.
Facebook, twitter...och alla andra forum.
Varför måste vi vältra oss i det?
Trött på bekräftelse behovet.

Vi har ett vi, barnen och jag. Varannan vecka är vi, vi.
Varannan vecka är jag, vi med barnen, fast på ett annat sätt.

Varannan vecka har jag vänner, egentid, träning och jobbfokus.
Varje vecka känner jag tomheten.
Längtan till tvåsamheten, varje veckas tvåsamhet.

Är det därför jag har bekräftelsebehov?
Veckan utan barnen och tomheten och egentiden?
Eller är det bara pur skär längtan efter kärleken och tvåsamheten?