Hjärtat och diskutionen

Ligger här i sängen och tänker, känner och vet. Resonerar mellan de tre. Vet gör jag, vet att kärleken kommer igen. För så brukar det fungera i mitt liv. Kärleken kommer och går.
Tomhet är det jag känner allra just nu, tomhet och saknad; en saknad efter henne, en längtan efter henne. Hon är olika, men ändå - en hon. Plötsligt känns det tröstefullt och varmt i bröstet, i hjärtat. Tänker för mycket, tänker jag, känner för mycket, tänker jag. Vet det jag vet, tänker jag. Vem ska jag följa idag? Hjärnan, hjärtat eller magen? Eller som vanligast är, samla min trio - min kvartett och låta dem resonera på lika villkor, vid samma köksbord? Tror det blir bäst.

Min farfar sa en gång när jag var liten, i folkabussen på det varma och småsvettiga galonsätet, "vi måste diskutera och prata, det är viktigt". Tror han försökte säga till 7-årigen att det är diskursen och diskussioner som är - livet. Vare sig diskutionen är på insidan eller med andra.

Äh det kommer, säger jag till mig själv, sneler, småler och börjar småskratta. Dom vet, hjärnan, hjärtat och magen. Och jag med, tänker jag.