Vad ska jag säga! Återkopplingen kom in i örat idag - "men du är som en avokado, måste plockas i rätt tid, mjuk och fin på insidan men med en stenhård kärna som nästan är ogenomtränglig"...jaha, sa jag...
Nämen, där rök myten om mig själv som mjukis. Kanske har "hon" rätt, jag ger en bild som inte passar ihop med bilden från verkliga verkligheten. Kanske är jag inte så mjuk som jag tror. Förmodligen gåpåigare och flörtigare än jag vågar erkänna. Lever jag kanske under min egen dom? Mannen från ett förhållande med otrohet. Dömmer mig till att vara en mjukis när det är något annat jag e. Det är dags att släppa rollen som den bedragna ex maken, menar skilmässan var ändå för två år sedan och meriten väger mycket lätt nu, lite som dammkorn. I vilket fall som helst tog jag rollen som han den trogna mjuka killen. Samtidigt kan jag inte leva upp till rollen mer än på ytan. Dags att korrigera båda bilderna. För ingen stämmer riktigt, den hårda coola "kärnan" är en gammal bild och den andra "mjuka" är ett korrigerat beteende. Det finns där - i det andra rummet, ska bara öppna dörren och släppa ut dom handlingarna och känslorna. Och vara lite mjuk, men bara lite, så där så att det blir perfekt.
För övrigt snurrar "what if scenarior" runt i huvudet (hon med det långaögonkastet) och det är mjukis driver dom framåt. Ingen handling, med honom som hjälp...
Glädje till alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar