Match.com, Facebook, Twitter...och relationer!

På ett sätt föraktar jag verkligen samhällets flyktiga inställning till relationer. Jag föraktar att vi har gjort människor ubytbara, enkla att ersätta genom att slinka in på WWW och någon hemsida. Att vi har tömt oss på medkänsla och empati och lärt oss att överleva genom att vara hårda och otillgängliga eller för den delen visa upp oss från vår endaste sida (den vi ville visa fast vi är så mycket mer). Nu med all modern teknik är vi mer tillgängliga än "ever", vad innebär det? Att vi hellre lämnar någon än kämpar när det bränner till, eftersom det är enklare och smidigare. Ett snabbt klick bort. Vill vi bara ha saker som är enkla utan motstånd och kommunikation? Alla säger att kommunikation är så viktigt - men egentligen vill kanske inte kommunicera om det jobbiga? Skillnaderna och olikheterna. Vi gillar att kommunicera om det roliga och sköna. Vi vill inte längre ha saker som inte är enkla. Vi vill ha ett snabbt flöde av statusuppdateringar på 120 tecken, en ny dejt innan vi smyger ur det gamla kommunikations-misstaget eller "hon och ja, vi passa int, vi var för olika" eller hon skrev så konstiga saker i sitt Twitterflöde så hon fick gå. Är det så?