Efter 2 dygn i vårvarma Tyskland där jag beskådat kärlekspar hand i hand i den ga. delen av stan, gullande, kyssande (fan vad jag längtar efter kyssar, långa härliga torra blöta rungande kåta tunglyftande hångel kyssar och läppkyssar) pillande, fnittrande, pratande, lyssnade ... och kanske älskande. Ja, vad ville jag komma - jo, längtan. Längtan är bra men verkligheten bättre. Ibland faller jag för tillfälligheterna, nu den här gången ska jag göra rätt. Inte tillfälligt.
Kanske är jag inte där eftersom det inte händer den här våren - nu när jag vill, kanske är jag fortfarande damaged goods, eller inte. Insikterna är genomförda, snedstegen gjorda, sårat och blivit sårad, ett par korta förhållande, ett par långa förhållanden. Trots allt så finns vindlande sug, är i suget, behov av sked och krama och ömhet. Men jag vet att det är inte lönt att rusa in i "tillfäligheter", nu bygger jag och längtar efter fastgrund. Ryggsäcken med det gamla är rensad och urstädad, är inte det tillräckligt för nästa nivå i spelet (i verkligheten)? En plattform - en relation där jag kan hänga upp skylten "en relation" ovanför och säga "Fy fan va vi är lyckliga och mår bra i oss själva och varandra. Och du; hon kysser som närmare himlen eller kanske månen - what ever, bäst."
Kyss på dig!
[caption id="attachment_94" align="aligncenter" width="500" caption="Lastar av eller lastar på?"]
[/caption]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar