Är det så, att min hårdnackade tro på en ny relation livet ut är fel? Har relationen utgått? Är det så osannolikt? Ibland känns det som om jag klamrar mig fast vid min egen motsvarighet till Frimärketsdag i tanken på den livslånga relationen. Men när jag skrev den tidigare meningen - tänker jag att relationen som är livslång inte finns. Det är bara tillfälligheter i allt, tillfälliga möten, tillfälliga bekantskaper, tillfällig sex. Jag tycker det ser syniskt ut när jag skriver ner det. Är livslång relation syniskt?
Ok, jag vänder på frågan och säger att svaret är - valet, valet är det vi har att göra. Valet att välja, inte att välja känsla (Pollak), utan att våra val kan i motsatts till att bara känna kan påverka våra känslor. Det är lite som "unge Verter" tillfälligheter eller val - samtidigt är det väl hur det känns som räknas inte hur det är. Slump eller metodik? Är det så? Jag tror att valet kommer före tillfälligheten, jag kan välja. Kan vi tänka motvind och uppförsbacke - kämpa ta modet till oss och göra val. För det kanske inte finns några svar på livslång relation, snarare val, val att ta och erövra, val att bli kär, val att älska, val att vårda och utvecklas i en relation. Val för en relation, snarare än mot.
Men inte till förbannelse, det har jag provat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar