Men blir osäker i möjligheten att få ett nej igen. Ett blankt med vänligt "Nej tack, men..." inte sugen på det, inte alls. Men vill försöka.
Är inte sugen på att vara förförare som drar iväg med svansen mellan benen fylld av ångest och rädsla. Skitstövlen. Ska inte göra just det, utan har verkligen funderat igenom det här.
Ändå känns det så skört, finns inte mycket historia eller annat att gå på. Bara ett par "Tack, men nej tack...!"
Men vill, vill ge innerligt mycket hjärta och verklighet, mer än någonsin och blir helt matt av sötaste raraste vänligaste "gäspningen" som frusits sig fast i minnet. Något mer, betydligt mer än en normalt extremt övertydlig känsla av en relation som kan bli bra. Så jag skickar en massa kärlek och har en ärlig tro på människans förmåga, förmåga att fånga varandra är en utmaning. Här och nu - och för väldigt, väldigt lång tid - kanske en evighet.
Kram A
Nej, inte nån förförare.. Det är att misshandla någon annans tro på kärleken. Jag ville tro men träffade just en sån för inte så längesen så nu väntar jag på att våga tro igen.
SvaraRaderaViljan finns där, men resten saknas.
Har varit på båda sidorna ingen är bättre eller sämre, det höll bara inte av olika skäl. Anledningar hos henne eller anledningar hos mig (känslor). I vilket fall som helst vänta inte för länge för det finns kanske inget att vänta på. Menar att det är bättre att omfamna kärlek än att vara bitter eller sårad. Eller ?
SvaraRaderaNej, det finns kanske inget att vänta på. Men så länge jag inte kan ge nästa man rättvisa förutsättningar (och alltså inte döma på förhand just för att andra betett sig illa) så är det mest schysst att låta bli.
SvaraRaderaJo det är klart, om det är rätt, förtjänar ni båda en chans som ger kärlek.
SvaraRaderaSå fint skrivet!!
SvaraRaderaTack Bella!
SvaraRadera